I mitten av oktober ganska exakt tiden från det sista inlägget på bloggen var det någon som tyckte att jag skulle sluta hålla på med bakning. Enligt denna person skulle jag gå ner i vikt bara av att sluta baka. Denne person måste ha trott att jag käkade upp allt som jag bakade själv. Från det ögonblicket tappade jag gnistan lite. Mitt stora intresse var inte bra för mig enligt någon och det tog faktiskt hårdare än vad jag trodde.
Nu när våra kompisar ska gifta sig nästa lördag har jag sagt att jag ska fixa bröllopstårtan. Dom får den som bröllopspresent av oss och jag har planerat och tänkt mycket på denna tårta och idag skulle jag börja med bottnar som skulle frysas. Men jag hittade inte någon lust att göra något. Det kändes hemskt.
Så jag tänkte om jag försöker komma igång med något annat som tar lite kortare tid och som är rätt så skoj ändå så kanske jag får upp gnistan igen.
Så jag gjorde mina favvisar i eftermiddag. Morotscupcakes som jag gjort så många gånger förut. Oj va det var roligt att baka och det kom ett resultat jätte fort. Ganska söta blev dom oxå. Om nu denne person som tyckte jag skulle lägga ner läser detta så vill jag bara förtydliga: jag cyklade 1,5 mil i morse, gjorde sen mina övningar som naprapatrik lärt mig för att sen rusa runt lite och fixa till kvällen. Orolig över att jag ska äta allt? Nej ingen risk, två tonåringar finns här i huset som äter mer än gärna fyra var antar jag. Jag får nog vara glad om jag får smaka en halv.
Om jag ska fortsätta baka! You bet!!! Alla gånger!! Jag lägger inte ner!!
(8) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
